Tvivel

Denna dikt är så fin;
Du tvivlade aldrig på Gud.
Du visste att han fanns.
Men du vågade aldrig tro att
du kunde bli hans

Du visste det där med lovsång.
(Du hörde änglarnas en gång.)
Men du trodde inte att det dög
med din sång

Du satt där i båten med näten.
Du förstod att han hade rätt.
Men du trodden inte att du kunde
följa på ditt sätt.

Du går och samlar och samlar.
Ved till en lovsång en gång.
Du tror inte att Gud vill ha dig.
Det gör ont att bära på sång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Din vedsäck blir aldrig full.
Förstår du att vägen blir längre
för dina ömtåliga anspråks skull.

Det är inte han som fodrar.
Han behöver inte din sång.
Det är du som behöver få sjunga
bort dina rädslor en gång.

Vem har fått dig att tro på ditt tvivel?
Vedträn blir bara tunga.
Han hoppas få axla din säck åt dig
och GE DIG EN LOVSÅNG ATT SJUNGA.
/Ylva Eggehorn, med inspiration från Ps. 51:17

Tillsammans

Temat för denna helgen i kyrkan är; ”Att leva tillsammans”.
Jag tänker; Att leva tillsammans innebär också att leva med dem vars beteenden och livsstil vi inte gillar. Att leva tillsammans betyder inte att ”att gilla alla”, då vore saken knappast värd en predikan!

I detta tänker jag att vi alla bär med oss erfarenheter från vår uppväxt, från vår kontakt med våra närmaste. Det kan vara negativa och positiva upplevelser, föräldrarnas närvaro och frånvaro, besvikelser och glädjeämnen. Hur det än har varit så har det antagligen fått prägla våra liv. Den bild av hur en familj är kommer vi alltid att bära med oss och formar oss i vårt förhållande till andra. Därför är det så otroligt viktigt hur barnens uppväxt och kontakt med vuxna är, vare sig det gäller föräldrar, far och morföräldrar eller andra vuxna. För mig är mina barn allt, det bästa som finns.Det borde vara så för alla föräldrar att barnen är det viktigaste vi har, det är dessa som kommer att styra vårt samhälle den dagen vi är gamla. Det som vi sår kommer vi också att få skörda.

Finns det nån idealfamilj? Nån som kan lära oss hur det borde vara? Bästa exemplet och förebilden är nog Gud: Han har alla de egenskaper som en perfekt far och en perfekt mor har. Han älskar sina barn över allting annat. Han ställer upp för sina barn, men inte på ett passivt sätt. Han vågar sätta gränser eftersom han vet att allt inte är bra för oss. Han ger inte sina barn annat än goda gåvor.

Ofta kan vi vara som trotsiga barn, men Gud har sånt tålamod med oss. När vi gått vilse letar han reda på oss. När vi är ledsna vill han trösta oss. Han har alltid tid att lyssna. Han vill leda oss rätt genom livet. Han är beredd att offra precis allt för att hans barn ska få en perfekt uppväxt. Bästa beviset och tydligaste exemplet på Guds omsorg är Jesus. Hade inte Gud älskat oss så hade han givetvis inte själv blivit människa och gett sitt liv för vår skull.

Min mormor hade en broderad bonad i sitt hem. Det står tex ”Gud signe vårt hem”. Det är en bön som borde vara en överskrift för allas våra hem och familjer. När vi inte längre räknar med Gud, söker honom och hans vilja och är öppna för hans välsignelser så kommer hemmen att splittras.

Jag kan jämföra detta med en lerklump. Den går väldigt lätt att forma så länge som den är lite blöt och fuktig, men så fort den börjar torka så kommer den att smulas sönder. När äktenskapet, hemmet och familjen har blivit så här torr så finns det bara en väg att gå: att be varann om förlåtelse och att göra bättring, att släppa allt annat oviktigt och ägna sig åt varann och återupprätta kontakten med Gud. För utan varann har vi ingen framtid.

Min man och jag har nu varit gifta i 23 år, känt varandra i 27 år. Det är en lång tid men vi har fått arbeta med detta. Vi får båda ge och genom att det nöts och gnids tankar, handlingar har vi byggt upp en tillit till varandra. Den tilliten har jag också till Jesus. Tillit är en gudagåva men få förunnat.

Kristi Frid till Er alla/Smurfan